Har precis varit ut i hagen och serverat vatten.
Skulle inte vilja ha en uppvärmd vattenbalja stående hos hästarna och låta bakterierna växa till sig. Tycker mej ha förstått att det kan störa tarmfloran med svåra problem som följd. Problem kan man nog få ändå.
Ja i alla fall så drack hästarna lite och verkade må bra.
Tänkte sko några av dom nu, för det blir ju snart istölt, en tävling som man kan delta i bara för att få komma ut och känna atmosfären och utan att behöva bevisa något.
Det är bara en trivsam tillställning.
Känner att det sparkar i en del magar redan, så det torde bli föl framåt maj.
Annars har verksamheten med hästarna legat på en låg nivå nu ett tag p.g.a. kylan.
Bara försiktig ridning har förekommit.
Kom att tänka på att vi i somras var och red hos þorarinn Jonasson i Laxnes.
Vi pratade lite om hästarna och jag berättade för honom att vi hade hästar av kolkuósstam.
Han sade att det utan tvivel var de allra starkaste, mest hållbara hästarna. Han tyckte att det var dom bästa hästarna. Dessutom hästar med stolthet och integritet, hästar som verkligen är goda representanter för den isländska hästen. Han hade själv köpt en av de sista kolkuóshingstarna, nämligen Biskup frá Hólum. Han sålde den sedan till Finland, och vad jag förstår finns han nu i Sverige.
Árbakka och numera Lierubakka har förvaltat arvet och fört stammen vidare.
Det finns också förvaltare i Sverige och Danmark.
För mej är kolkuóshästarna lika speciella som islandshästen som helhet är för andra.
Som tur är finns det olika tycke och smak. På så vis blir det ju mångfald.
Sen är det klart att man kan diskutera vad man ska ha en häst till, om den ska vara hållbar och stark eller om man har kravet att den ska prestera våldsamt under en kort tävlingsperiod och sedan riskera att vara utsliten. Man bör nog i alla fall reflektera.
Skulle inte vilja ha en uppvärmd vattenbalja stående hos hästarna och låta bakterierna växa till sig. Tycker mej ha förstått att det kan störa tarmfloran med svåra problem som följd. Problem kan man nog få ändå.
Ja i alla fall så drack hästarna lite och verkade må bra.
Tänkte sko några av dom nu, för det blir ju snart istölt, en tävling som man kan delta i bara för att få komma ut och känna atmosfären och utan att behöva bevisa något.
Det är bara en trivsam tillställning.
Känner att det sparkar i en del magar redan, så det torde bli föl framåt maj.
Annars har verksamheten med hästarna legat på en låg nivå nu ett tag p.g.a. kylan.
Bara försiktig ridning har förekommit.
Kom att tänka på att vi i somras var och red hos þorarinn Jonasson i Laxnes.
Vi pratade lite om hästarna och jag berättade för honom att vi hade hästar av kolkuósstam.
Han sade att det utan tvivel var de allra starkaste, mest hållbara hästarna. Han tyckte att det var dom bästa hästarna. Dessutom hästar med stolthet och integritet, hästar som verkligen är goda representanter för den isländska hästen. Han hade själv köpt en av de sista kolkuóshingstarna, nämligen Biskup frá Hólum. Han sålde den sedan till Finland, och vad jag förstår finns han nu i Sverige.
Árbakka och numera Lierubakka har förvaltat arvet och fört stammen vidare.
Det finns också förvaltare i Sverige och Danmark.
För mej är kolkuóshästarna lika speciella som islandshästen som helhet är för andra.
Som tur är finns det olika tycke och smak. På så vis blir det ju mångfald.
Sen är det klart att man kan diskutera vad man ska ha en häst till, om den ska vara hållbar och stark eller om man har kravet att den ska prestera våldsamt under en kort tävlingsperiod och sedan riskera att vara utsliten. Man bör nog i alla fall reflektera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar