Hur tänker människor

Så blev det då nytt år 2010.

Det första som hände oss var att vi blev tvungna att ingripa i hästhagen.

Tänka sig, fastän vi tidigare har förklarat för, och bett fritidshusbesökare att inte skjuta raketer, så händer det.

Strax efter kl. 24.00 börjar det lika för......

En kaskad av fyrverkerier går mot den fullmånsklara natthimlen.

Det blixtrar och smäller.

Hästarna, fem st. unghingstar och valackar blir oroliga och springer runt, runt och vill ut från området där dom befinner sig.

Man ska då veta att mellan hästhagen och skjutrampen är det max 100 meter.

Dessutom ligger raketbasen i höjd ovanför oss.

Det sköts också från ett annat fritidshus lite tidigare på kvällen men då var det kanske 300 meter bort och då gick det bra.

Jag undrar hur eller om människor tänker på vad dom gör.

Okay dom struntar i att vi bett dom avstå att skjuta. Dom struntar alltså i oss.

Det gör inget, absolut inget, men dom ska baske mej inte strunta i djuren för det är dom som blir störda eller oroliga.

Vi har djuren på lösdrift med möjlighet att gå ända in på gårdsplanen samt med möjlighet att gå in i djupa skogen, samt ett halmat vindskydd. Men i ett sånt här läge vart tar dom skydd då?

Hade vi bara kunnat förstå att det här skulle ske så hade vi tagit in våra hästar, självklart.

Men när bombardemanget väl börjat kan man inget göra, då trasslar det bara till situationen ännu mer.

Nu på morgonen var jag ut till hästarna och nu ligger väl alla firare och sover vad jag kan förstå,

så nu var det lugnt.

Hästarna har inte ätit på hela natten men jag hittade dom längst in i hagen under snötyngda granar.

Dom följde med mej fram och står nu och äter av rundbalen igen.

Hästarna förstår nog inte alls vad som hände inatt, förhoppningsvis händer det aldrig mer.